Kategori: Övrigt

Hej på er alla hundvänner där ute!
Bailey här, redo att dela med mig av en riktigt smart idé jag har haft nyligen. Ni vet, jag har nyligen fått reda på att det finns ett produktmärke där ute som verkligen håller måttet när det kommer till att vara ute i naturen. Oukitel. Jag satt mig ner och började spana in deras utbud på deras hemsida, och låt mig säga, jag blev grovt imponerad!

Så, jag satt där i soffan och en super smart idé bara poppade upp i mitt lurviga huvud. Men för att göra denna idé till verklighet, behövde jag övertala husse. Så, jag gick till honom och började så här: “Husse, du vet när vi har varit ute i naturen och sökt efter hundar och personer. Du går runt med din lilla box i handen och grymtar över att den dör och så. Ibland när vi kommer hem ser jag dig sitta med huvudet i handen och ser lite nere ut. Och när jag kommer närmare ser jag att boxens glas har gått sönder. Det här har ju hänt alltför många gånger, eller hur?”

Husse nickade med en suck och började berätta om alla de gånger skärmen hade spruckit eller när telefonen bara dog mitt i skogen på grund av dåligt batteri.

Jag sänkte mitt huvud närmare husse och fortsatte, “Men vet du, husse, det finns en lösning på alla dessa problem. En Oukitel rugged mobiltelefon skulle vara precis vad vi behöver för att fortsätta våra äventyr utan bekymmer.”

Jag började berätta om alla fördelar jag hade lärt mig om Oukitel under mina spaningar på nätet och med hjälp av andra hundar i grannskapet som hade erfarenhet av dem. Jag pratade om deras vattentäta egenskaper, deras tåliga skärmar som kunde stå emot det mesta och deras imponerande batteritid, perfekt för våra långa skogsvandringar och specialsök ända ut i skogsdjupet!

Tänk er, att ha en telefon som klarar av våra äventyr lika bra som vi gör! Det skulle verkligen göra livet lättare och mer spännande på samma gång.

Så, här är min pitch till husse, och jag hoppas verkligen att han hoppar på idén lika snabbt som jag gjorde! För med en Oukitel rugged telefon vid vår sida, finns det inget vi inte kan utforska och erövra tillsammans!

Stora tassklappar och spännande äventyr framöver,
Bailey 🐾📱

Hej på er, mina härliga vänner och trogna följare! Det är Bailey som är tillbaka, redo att dela med mig av dagens tankar och känslor. Idag vill jag prata om en sak som får mitt hundhjärta att slå extra fort – utställningsringen!

Ni vet, det är något magiskt med den där känslan när man kliver in i ringen, redo att visa världen vad man går för. Jag har hört en fågel viska om möjligheten till utställningar i Norge och kanske till och med Danmark! Tänk er, att få resa över gränserna och möta nya fyrbenta vänner från andra länder.

Men låt oss inte glömma bort alla fantastiska svenska utställningar som väntar runt hörnet! Från Skåne i söder till Norrland i norr, det finns så många underbara platser att utforska och visa upp ens stoltaste steg.

Jag kan redan känna spänningen bubbla inom mig när jag tänker på det. Att få stå där, pälsen skinande och stegen stolta, redo att imponera domarna och sprida glädje till alla som tittar på. Det är en känsla som jag längtar efter, en känsla av att vara i ens rätta element.

Så låt oss hålla tummarna och svansarna för alla kommande utställningar, vare sig de är runt hörnet eller långt bort i våra grannländer. För varje steg mot utställningsringen är ett steg mot nya äventyr, nya vänner och nya minnen.

Tack för att ni delar denna resa med mig, mina vänner! Tills vi ses i ringen, låt oss njuta av varje steg på vägen.

Stora svansviftar och spännande förväntan, Bailey 🐾🌟

Hej på er, alla mina underbara vänner och älskade följare! Bailey är tillbaka med ett scoop från dagens äventyr, och låt mig bara säga: det var inte en vanlig dag!

Så där sitter vi, med husse, matte och lill-husse, på väg till Lärkängens Kennel. Jag och mamma Stina var redo för vad som helst, och vet ni vad? Jag mötte några riktiga karaktärer där! Marit, Nortugg och Chester, de små lekfulla Bichon Havanais’erna, Sen var min syster Alma och även farbror Elling där. Det var som en lekträff för oss hundar!

Men hallå, låt mig berätta om de små Havanais’erna – de tog verkligen till sig lill-husse som om han vore deras egen! Bus, slick och lek – de gjorde allt för att underhålla honom. Jag och mamma Stina bara tittade på och skrattade åt deras tokigheter!

Och vet ni vad som hände? Marits, Nortugg och Chesters Husse och Matte berättade om hur de hittade deras hemliga ben-gömma under skåpet! Jag menar, vilken skatt! Det är som att hitta en guldgruva mitt i vardagsrummet! Havanaiserna skrattade och skuttade av glädje när de fick sina gömda skatter tillbaka!

Sedan kom det historier om utställningar och andra galna äventyr. Jag trodde att jag hade sett allt, men dessa hundar har verkligen levt ett liv fullt av spänning och äventyr!

Så där sitter vi, med hundar som busar, historier som flyger och skratt som fyller luften. Det är sådana dagar som gör livet som hund så underbart!

Tack för att ni delade denna galna dag med mig, mina vänner! Kom ihåg att varje dag är en ny chans att upptäcka nya äventyr och skapa minnen för livet. Kom även ihåg att hålla koll på era ben – man vet aldrig var de kan dyka upp!

Stora skratt och svansviftar,
Bailey 🎉🐾

Hej på er, fantastiska vänner och alla ni som älskar att läsa om mina hundiga äventyr! Bailey här, med ett mysterium som jag försöker knäcka: Varför kallar Husse & Matte mig för “grumpy ol’ dog”? Det är en gåta som får min svans att vicka av nyfikenhet!

Först och främst, låt mig klargöra något: Jag är inte grinig. Jag är bara… väl, låt oss säga att jag är en hund med ett starkt sinne och en vilja att låta min röst höras. Jag är som den inre rösten som säger “Hej, jag är här och jag har åsikter!” Det är väl inte så konstigt, eller hur?

Men varför då, undrar ni? Varför morrar jag och låter min röst höras? Det kan vara många saker. Ibland är det glassbilen som spelar sin glada melodi och jag undrar varför jag aldrig får smaka den där underbara glassen. Ibland är det människor som går förbi vår gård, och jag bara måste berätta för dem att detta är mitt territorium. Och ibland är det rådjuren som står och mumsar på våra blommor – de vet inte ens att det är mina blommor!

Så där går jag omkring, med mitt lilla morrprat, och vad händer? Jo, Husse & Matte börjar kalla mig “grumpy ol’ dog”. Jag menar, jag förstår att de kanske tycker att det är gulligt eller charmigt, men jag är inte grinig. Jag är bara… hörni, jag är bara jag!

Men vet ni vad som är det bästa med att vara “grumpy ol’ dog”? Det är att jag får vara mig själv, precis som jag är. Jag får låta min röst höras, även om det är i form av morrande. Jag får vakta min gård och låta världen veta att jag är här. Det är en del av mitt uppdrag som hund, och jag tar det på största allvar!

Så, kära vänner, låt mig vara den “grumpy ol’ dog” som jag är. Låt mig gå omkring och låta min röst höras, för det är en del av vad som gör mig till Bailey. Och vem vet, kanske är det en del av min charm som gör att Husse & Matte älskar mig ännu mer!

Stora skratt och envisa svansviftar, Bailey 🎉🐾

Voof Voooof!

Hej där, mina underbara vänner och alla ni som älskar att utforska världen med mig! Bailey är tillbaka vid tangentbordet med en fråga som har snurrat runt i mitt fluffiga hundhuvud på senaste tiden. Jag undrar…

Har en bearded collie i Australien ett annat sätt att skälla än vad jag själv gör här i mina hemtrakter? Jag menar, jag har hört att det finns massor av olika dialekter och språk runt om i världen, så varför skulle det inte gälla för oss fyrbenta vänner också?

Tänk dig att du är en bearded collie som bor på en vacker gård i Australien. Kanske skulle du säga “g’day mate” istället för “hej” när du möter dina vänner? Kanske skulle du skälla med en söt liten accent som får alla att tänka på soliga stränder och surfning?

Och vad sägs om maten? Skulle en bearded collie i Australien föredra en svalkande skål med vegemite istället för mina vanliga hundkex? Jag kan bara föreställa mig hur en dialog skulle gå till:

“Skäller, skäller, skäller…” – “G’day mate! Vill du ha lite vegemite på dina kex?” – “Skäller, skäller, skäller…”

Okej, jag erkänner att jag kanske överdriver lite, men det är så roligt att tänka på! Kanske skulle en bearded collie i Australien ha ett annat sätt att jaga kängurus eller att surfa på vågorna? Kanske skulle de ha en speciell slang för att beskriva hur underbart det är att springa runt på de stora öppna fälten?

Men vet du vad som är det bästa med språkvariationer och dialekter? Det är att oavsett hur vi pratar eller skäller, så förstår vi ändå varandra på ett djupare plan. För kärlek och vänskap känner inga gränser, oavsett om du är en bearded collie i Australien eller en glad hund som jag själv här i min lilla del av världen.

Så, kära vänner, låt oss fundera på detta: Har en bearded collie i Australien verkligen ett annat sätt att tala än vad jag själv gör? Eller är det bara ett roligt tankeexperiment som får oss att skratta och vifta på svansen?

Stora skratt och globala svansviftar, Bailey 🎉🐾

Hej fantastiska vänner och busiga svansviftare! Bailey här, den obeskrivligt charmiga hunden med dagens scoop om min senaste snöiga eskapad och ett allvarligt meddelande som involverar min rädda mamma, Stina, och hennes rädsla för raketer. 🐾❄️

Igår, mina vänner, var jag ute med min lill-matte för att utforska snöns underbara värld. Vi hade en rolig tid tills ett hus i närheten bestämde sig för att starta sitt eget fyrverkeri-show. Tror ni inte att min stackars mamma Stina blev mer panikslagen än när jag får syn på min egen svans? Ja, det är sant!

Mamma Stina är rädd för raketer, så ni kan ju tänka er vad som hände när de började smälla upp i luften. Hon sprang som om hon försökte vinna ett olympiskt lopp! Lill-matte och jag kastade oss in i äventyret och började söka efter henne. Det var som en snöig version av ett hundäventyr – minus skattkartan och med lite extra panik.

Efter 45 minuter av ropande och letande hittade vi henne till slut, vandrande tillbaka med en blandning av lättnad och förvirring i ögonen. Jag sa till henne: “Mamma Stina, du kan inte springa bort varje gång någon bestämmer sig för att göra himlen till en fyrverkerifabrik!” Men ibland är människor som de är, och vi hundar måste vara där för att trösta och guida dem genom livets labyrinter.

Så, här kommer mitt allvarliga budskap: Skjut inte upp smällare och raketer om det inte är nyårsafton! Många hundar, som min mamma Stina, blir skrämda av dessa högljudda och lysande skapelser. Dessutom berättade husse för mig att det faktiskt är förbjudet att göra det när det inte är nyårsafton. Jag visste faktiskt inte det – jag antar att jag inte har haft tid att läsa lagen mellan mina otaliga lekstunder och skogspromenader.

Så, kära vänner, låt oss säga nej till fyrverkerier och istället fokusera på att skapa en värld där alla, oavsett antalet ben de har, kan njuta av en lugn vinterkväll utan att känna sig som om de är mitt i en krigszon.

Stora skratt och viftande svansar, Bailey 🎉🐾

Voff vooof, mina fantastiska vänner! Bailey här, redo att knycka era hjärtan och fylla era dagar med glädje och skratt. 🎉

Här sitter jag, med svansen viftande som en virvelvind, redo att smitta er med lite av min unika charm. 2024 är här och, låt mig vara ärlig, jag är redo att göra detta år till det bästa någonsin!

Så, låt oss snacka om det nya året och alla de fantastiska saker vi kan förvänta oss. Först och främst, har ni tänkt på det där med nyårslöften? Människor pratar om att äta mer grönsaker och träna oftare. Men jag? Jag har lite mer realistiska mål: fler utställningar, mer bollar, fler skogspromenader och kanske, bara kanske, lite extra hundgodis på kvällarna. Jag vet, jag vet, jag siktar högt!

Och vet ni vad som är roligare än att rulla i stora högar av snö? Rulla in i det nya året med ett leende! Jag har bestämt mig för att skriva om mitt år, eller ja, skälla om det. Först och främst, jag lovar att hålla koll på alla brevbärare och se till att de levererar bara de bästa nyheterna till oss alla. Ingen reklam, bara goda nyheter och kanske lite extra godis då och då.

Sen har vi den där saken med katter. Jag lovar att försöka förstå dem bättre. Jag menar, vad är det med att de alltid tycker att de äger stället? Jag bor här och inte du! Men jag är redo att bygga broar och försöka leva i harmoni med mina lurviga kattkompisar. Så länge dom inte går på min tomt!

Och till er, mina fantastiska följare och vänner, vad önskar jag er? En stormande skog av skratt, en regnbåge av godis och en stjärnbeströdd himmel av kärlek! Må detta år vara som min svans – full av oväntade svängar och alltid redo för ett glatt vift.

Och innan jag avslutar mitt glada skall om det nya året, vill jag ta ett ögonblick för att tacka några fantastiska vänner som har gjort detta möjligt. Ett stort tack till EUROGROOM.SE för att vara en otroligt värdefull sponsor och för att ge mig allt jag behöver för att vara den fina hund jag är. Er kärlek och stöd betyder världen för mig.

Och till Printsellz, tack för den ljuvliga sponsringen under halloween. Era bidrag har verkligen satt extra färg och glädje i mitt liv. Tack för att ni tror på mig och för att ni är en del av mitt fantastiska äventyr!

Så, vänner, vare sig ni är en människa, en hund, en katt eller kanske en hamster med stora udda personligheter, låt oss göra 2024 till ett år att minnas. Låt skrattet ljuda, svansen vifta och låt oss göra varje dag som om den vore täckt av nysnö och fylld med överraskningar.

Stora skratt och busiga svansviftar, Bailey 🎉🐾

Hej mina lurviga vänner och de som älskar mina svansviftande berättelser! 🐾

Bailey här, er favorithund med de senaste skvallret från min värld av viftande svansar och goda överraskningar. Ni kommer inte tro vad som hände nyligen – jag mötte självaste Jultomten! 🎅

Så här var det:

En dag, när snön föll som små sockerflingor från himlen, mötte jag en farbror med vitt skägg och en röd dräkt. Min mamma Stina kallade honom för Jultomten. Jultomten hade med sig något som kallas julklappar. Oh, vilken glädje! Jag och mamma Stina öppnade dem och hittade massor av goda överraskningar – hundgodis i alla smaker och nya, blänkande halsband som får mig att se ut som en riktig pärla!

Jag blev genast förtjust i Jultomten och hans påse full med godsaker. Jag försöker övertala mina människor att Jultomten borde komma varje helg, men tyvärr sa de något om att han har ett upptaget schema och bara besöker oss en gång om året. Men jag kommer definitivt att vänta ivrigt tills nästa gång han tittar förbi med sin magiska påse!

Nu till det andra spännande: Snön har kommit! Och låt mig berätta, snö är som naturens alldeles egna lekplats för oss fyrbenta. Jag har haft det så roligt att gömma mig bakom snöhögar och starta mina egna små snöbollskrig. Mamma Stina är inte riktigt lika bra på det som jag, men vi skrattar och har kul ändå.

Så, mina vänner, jag hoppas att ni också har magiska ögonblick och goda överraskningar i ert liv. Skriv till mig och berätta om era äventyr, och låt oss fira glädjen och kärleken som sprider sig som vitsippor i vårt hjärta.

Stora snöiga kramar och svansviftningar, Bailey ❄️🐾

Hej mina underbara vänner och fellow hundälskare! 🐾

Bailey här, och jag måste säga att livet utan hundutställningar har varit lite som att vara en hund utan en boll – tråkigt och saknande. Husse och matte har varit upptagna med sina mänskliga saker, och jag har känt mig lite vilse utan de glamorösa händelserna som brukade fylla min kalender.

Så vad gör en världsberömd hund när livet blir tråkigt? Häng med när jag delar med mig av mina stora äventyr under dessa dagar av hundutställningsabstinens!

Dag 1: Den Stora Soffexpeditionen Ingen hundutställning, ingen riktig utmaning, eller? Jag bestämde mig för att erövra territoriet som sällan utforskas – soffan. Husse och matte hävdar alltid att det är deras territorium, men jag tror att jag har en viktig roll här också. Resultatet? Jag erövrade soffan som en riktig soffgeneral!

Dag 2: Världsmästerskapet i Sänghoppning Medan jag saknar den spänningen som kommer med att springa runt i utställningsringen, tänkte jag att jag kunde skapa mitt eget lilla mästerskap. Så, jag startade Världsmästerskapet i Sänghoppning. Matte och husse gav höga betyg för mina prestationer!

Dag 3: Den Stora Godisutmaningen Vad gör man när man saknar de läckra godsakerna från hundutställningarna? Man skapar sin egen godisutmaning hemma, såklart! Jag gömde godis överallt och skapade ett litet äventyr för mig själv. Resultatet? Jag hittade varje gömd godbit som en sann sniffarmästare!

Så, även om livet utan hundutställningar kan vara lite tråkigt, har jag insett att varje dag är ett nytt äventyr. Jag kanske inte har fått glänsa i strålkastarljuset på en utställning nyligen, men jag har skapat mitt eget lilla ljus av bus och skoj.

Hur hanterar ni era fyrbenta vänner tristessen när det inte händer något speciellt? Dela era tips, och låt oss tillsammans göra vardagen till ett äventyr!

Stora lurviga kramar, Bailey 🌟🐾

Voff voff, underbara läsare!

Här är Bailey, er favorit Bearded Collie, och jag har något spännande att dela med er. Ni kommer att älska att höra om äventyren från dessa två lurviga hjältar,
Teo och Teddy, de charmiga Shetland Sheepdogs som oavsiktligt hamnade mitt i jakten på Maja! Så, sätt er bekvämt och låt mig presentera er för Teo och Teddy,
de två fyrbenta detektiverna som inte lämnade några stenar ovända i jakten på deras försvunna vän. Här är deras äventyr i full blom!

“av Teo & Teddy

Vi är Teo och Teddy, de två busiga Shetland Sheepdogs som var mitt uppe i händelsernas centrum under sökandet efter Maja. Vi tänkte dela med oss av våra upplevelser och äventyr, så häng med!

Det hela började när vår matte mötte Majas chockade husse och matte. Och vet ni vad det innebar för oss? Jo, dagens längsta promenad! Vi älskar ju att vara utomhus och snoka runt, så detta var som en jackpot för oss. Under de 6 dagarna var vi med och letade, och ni kan inte ens föreställa er allt vi upptäckte under stugor och altaner. Lite skräp här och där, men också spår som fick oss att skutta av glädje. Tikpiss, helt fantastiskt enligt oss. Fast matte sa att det var efter Majas mamma. Men vi var ändå glada!

Vi har traskat runt enorma sträckor, och vi är ganska stolta över det. Vi, tillsammans med matte, la oss varje kväll utmattade efter dagens äventyr. Stora letar-dagen kom, och vi blev lite besvikna. Varför? Jo, för vår matte sa att vi inte fick vara med eftersom jag är en skällig valp. Hon påstår att jag bara vill tala om att jag är lite rädd för stora hundar. Men vi överlevde och väntade ivrigt på att få höra vad som hände.

Vid lunchtid fick vår matte något blött i ögonen. Kanske skar hon lök, men sen berättade hon för oss: “Maja är hittad!” Wow, vilken lättnad! Självklart ställde vi fyrbenta upp för att fira och leta efter våra vänner.

// Teo & Teddy
“

Voff voff och svansviftningar från Bailey!

Det där, mina vänner, var den fantastiska berättelsen om Teo och Teddy,
de två lurviga detektiverna som visade oss att oavsett storlek så kan varje tass göra skillnad. Jag hoppas ni älskade deras äventyr lika mycket som jag gjorde!

Nu, medan Teo och Teddy återvänder till sina busiga shetland sheepdog-liv, vill jag påminna er om att oavsett hur små eller stora vi är, kan vi alla vara hjältar för någon annan.
Låt oss fortsätta sprida glädje, vänskap och massor av voffs till världen!

Stora lurviga kramar, Bailey