Kategori: Övrigt

Hej alla vänner!

Bailey här, och jag har en ny, spännande berättelse att dela med mig av! Den här gången handlar det om vårt senaste äventyr till Norge. Ja, ni hörde rätt – vi var iväg till vårt grannland igen, och jag kan säga att det var lika spännande som alltid!

Vi började vår resa tidigt på morgonen. Knappt några timmar i bilen, men jag var redan full av energi och förväntan. Mamma Stina, däremot, var helt kolugn som vanligt. Hon är verkligen en mästare på att hålla sig lugn, medan jag själv inte kunde sluta tänka på det där sista CERT-et jag behövde för att bli en norsk champion.

Så där satt vi, jag och mamma, redo för ännu en äventyrlig dag. När vi väl kom fram till utställningen, kunde jag knappt vänta på att få hoppa ur bilen och börja nosa runt. Mamma Stina däremot, tog det hela med en nypa salt och höll sin vanliga coola stil. Lill-matte och Lill-husse var också med, och deras glada energi gjorde resan ännu roligare.

Väl inne på utställningsområdet började jag genast spana in alla andra hundar och deras förare. Det var en sådan buzz i luften – ni vet, den där känslan av att något stort är på gång. Jag kunde nästan känna doften av alla möjliga rosetter och certifikat som bara väntade på att bli vunna.

När det äntligen var vår tur att gå in i ringen, gick jag först. Svansen viftade, pälsen glänste och jag gjorde mitt allra bästa för att imponera på domaren. Men vet ni vad? Det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag var så uppspelt att jag inte kunde hålla mig stilla, och domaren tyckte att jag behövde jobba på min fokus. Resultatet? Jag fick bara ett “Good” – det sämsta jag någonsin fått. Jag blev verkligen jättebesviken. Jag hade ju hoppats på ett CERT och kanske till och med bli norsk champion.

Mamma Stina däremot, hon kammade hem storvinsten och blev BIM. Jag var så stolt över henne, även om jag själv inte hade haft min bästa dag. Det var en påminnelse om att vi alla har våra upp- och nedgångar, och att det viktigaste är att vi försöker vårt bästa och lär oss av våra misstag. Mamma Stina tröstade mig och sa att det är helt okej att ha dåliga dagar, och att nästa gång kommer jag att göra det bättre.

Efter utställningen packade vi ihop och började vår resa hemåt. Jag var helt slut efter att ha varit så uppspelt hela dagen. När vi kom hem, somnade jag nästan direkt och drömde om framtida äventyr och utställningar där jag skulle få min revansch.

Så, även om jag inte blev norsk champion den här gången, och även om jag blev jättebesviken över mitt “Good”, så var det ändå en fantastisk resa. Jag är så tacksam för varje äventyr jag får uppleva med min familj, och jag vet att min tid kommer. Till dess, ska jag fortsätta träna, ha kul och njuta av varje stund.

Tack för att ni följer med på våra äventyr, och håll tummarna för nästa gång!

Svansviftande hälsningar, Bailey 🐾

Hej alla glada vänner!

Bailey här, med en färsk rapport från vårt episka äventyr i Trondheim den 8och 9juni 2024. Förbered er på en resa fylld med utställningar, certifikat och några rejäla tupplurar!

Vår resa började sent på fredagskvällen. Vi packade in oss i bilen – jag, mamma Stina, husse, matte, lill-husse och lill-matte – och började vår 8-timmars roadtrip till Trondheim. Jag satt där i baksätet och funderade på allt kul som skulle hända. Visst var vi lite slitna när vi kom fram tidigt på lördagen, men vår entusiasm för utställningen höll oss igång.

Lördagen började med en smäll! Eller, snarare en massa skall och svansviftningar. Först ut i ringen var jag, och gissa vad? Jag fick EXC, CK, 3.BHK, CERT och CACIB! Jag kände mig som en riktig superstjärna! Det var som att alla mina träningar och förberedelser betalade sig. Alla dessa gånger jag övat min bästa ställning framför spegeln… helt klart värt det!

Mamma Stina var också fantastisk och fick EXC och CK. Hon såg så stolt ut, och jag kunde inte vara mer stolt över henne. Efter utställningen tog vi oss in till Trondheim och checkade in på hotellet. Wow, vilken lyx! Jag och mamma undersökte rummet noggrant – ni vet, man måste ju se till att allt är i sin ordning – innan vi somnade som två utmattade bollar av fluff.

Söndagen kom med lite regn, men det stoppade inte oss. Regn? Pff, bara lite extra vatten för att hålla oss svala! Jag klev in i ringen och fick ett EXC. Helt okej med tanke på vädret, men det var verkligen mammas dag. Stina fick EXC, CK, 1-BTK, CERT, Nordic CERT och blev BIM. Och bäst av allt, hon blev äntligen en Norsk Champion! Grattis mamma, du är bäst! Det var en sådan stolthet och glädje i hennes ögon, och jag kunde inte hjälpa att vifta extra mycket med svansen.

Efter alla festligheter var vi redo för den långa resan hem. Vi packade ihop våra saker och började färden. Jag kommer bara ihåg att jag drömde om fler utställningar och goda snacks under hela bilresan.

Och vet ni vad? Det var inte bara utställningarna och priserna som gjorde helgen så speciell. Det var hela upplevelsen av att vara tillsammans med min familj, både två- och fyrbenta. Det är något magiskt med att åka på äventyr tillsammans, och även om vi var trötta, så var vi också så otroligt glada och nöjda.

Så där har ni det, vårt fantastiska Trondheimäventyr. Det var en helg full av skratt, stolthet och en hel del nosande runt i nya miljöer. Tack för att ni följde med mig, mamma och hela vår flock på vår resa. Vi ses snart igen för fler spännande äventyr och roliga historier!

Svansviftande hälsningar, Bailey 🐾

Tjohej alla härliga vänner!

Bailey här, och jag måste bara berätta något riktigt spännande för er! Jag har precis fått veta att jag ska bli en riktig Search & Rescue-hund! Kan ni tänka er det? Jag ska genomgå en superhård träning för att bli en riktig hjälte, och jag är mer uppspelt än en hund i en hundpark full av bollar!

Men ni vet vad som bekymrar mig lite? Det är min Husse. Han behöver en ordentlig telefon så att han kan hålla kontakt med mig när vi är ute i skogen och på bergen. Så jag hoppas verkligen att Oukitel hör av sig och fixar en riktigt tålig telefon åt honom. För när man är en riktig hjälte, behöver man en riktig telefon, eller hur?

Tänk er, när jag väl är klar med min utbildning, kommer jag att vara som en av hundarna i Paw Patrol! Jag ska rädda dagen och vara den tuffaste hunden på kvarteret. Kanske blir jag till och med som Stålmannens stålhund, redo att hjälpa till och göra världen till en bättre plats!

Jag vet att det kommer att bli tufft. Den militära delen kräver disciplin och den privata delen kommer att kräva att jag är på tassarna hela tiden. Men vet ni vad som är det bästa av allt? Min Husse kommer att vara min förare, och det finns ingen bättre partner än honom!

Så nu ska jag göra mig redo för mitt stora äventyr och förbereda mig för att bli en riktig hjälte. Tack för att ni följer med mig på min resa, och jag lovar att hålla er uppdaterade med alla mina äventyr och bravader!

Stora svansviftar och heroiska hundpussar från er blivande räddningshund, Bailey 🐾🌟

Hej mina bästa fyrfota vänner!

Ni kommer inte tro vad som hände ikväll! Min Husse, den snubben, bestämde sig för att starta upp sin egen lilla korvfabrik hemma i köket. Ja, ni hörde rätt – vi snackar om riktig, hemmagjord falukorv! Det doftade så gott att till och med grannhundarna kom sniffandes för att se vad som pågick.

Så här är det: Husse, med sina pyjamassvarta ögon och sin köksrock, började skära och krydda korven med en sån entusiasm att jag knappt kunde hålla mig borta. Han lovade mig att korven skulle bli varmrökt i hela 6 timmar och smaksatt med en touch av honung, och för att toppa det hela, skulle röken komma från körsbärsved. Det lät ju som en smaksensation från himlen!

Men vet ni vad som hände sen? Just när korven var på väg in i röken och dofterna spred sig över hela huset, sa Husse åt mig att gå och lägga mig. Kan ni förstå det? Jag, Bailey, fick inte ens en liten smakbit! Snacka om orättvist!

Jag låg där på min kudde, stirrandes upp i taket och kände doften av den ljuvliga korven, och jag kunde inte låta bli att känna mig lite förrådd. Varför får Husse ha allt det roliga? Varför får han vara vaken och njuta av den underbara korven medan jag måste ligga här som en vanlig soffpotatis?

Men tro mig, mina vänner, jag gav inte upp hoppet helt och hållet. Nästa gång Husse startar upp sin korvfabrik, ska jag vara där som en skugga, redo att snappa åt mig min del av korvglädjen!

Tills nästa gång, när jag förhoppningsvis får smaka den där fantastiska korven, ta hand om er och njut av varje liten smakbit av livet!

Stora svansviftar och hundpussar från Bailey 🌭🐾

Hej alla mina lurviga kompisar!

Idag har jag en episk berättelse att dela med er. Det var för några veckor sedan som jag fick den briljanta idén att planera ett kalas för min fantastiska mamma Stina, som nyligen fyllde stolta 7 år. Så vad gör en fyrbent festplanerare som jag? Jo, jag satte genast igång med att bjuda in min kära syster Alma till kalaset. Kan ju inte ha kalas utan familjen, eller hur?

Nästa steg? Att ta mig till den lokala affären med munnen full av hundgodis för att betala för alla kalasprylar. Behövde ju givetvis partyhattar för att höja stämningen till max! Butikspersonalen tittade lite konstigt på mig, men jag fick ändå till affären. Inga problem när man är en partyhund som jag!

Sedan gick jag till Husse och Matte med en ödmjuk förfrågan om att fixa pannkakor till kalaset. Och ni kan ju gissa deras svar – “Självklart fixar vi det, Bailey!” Tänk att ha tvåbenta som är redo att ställa upp med pannkakor när man behöver dem som mest.

Sen började jag arrangera underhållningen! Jag skickade ut skallgångar till en clown, en trollkarl och till och med till någon med ponnys för att vi skulle kunna ha ponnyridning. Tyvärr har jag inte fått några svar än, men det blir nog superkul om de dyker upp!

Och nu, äntligen, är dagen här! Alma kom och överraskade mamma Stina med sina fina presenter – ett glittrande hårspänne och tre gigantiska tuggringar! Mamma delade genast ut ringarna till oss, för hon tänker alltid på sina barn.

Efter en hel dag med lek och skratt, kom Husse med de mest magnifika pannkakorna vi någonsin smakat! Det var som om pannkakorna dansade på min tunga. Sen avslutade vi med en fiskedamm, och Matte hade knåpat ihop en påse full med godsaker och leksaker. Det är då man inser att man har världens bästa människor omkring sig!

Och när dagen började lida mot sitt slut och Alma var tvungen att åka hem, var det kramar och pussar som gällde. Ja, det här blev verkligen en kalasdag att minnas!

Ta hand om er, mina lurviga vänner, och kom ihåg att varje dag är en dag värd att fira!

Massa kärlek och svansviftar från er favoritfestfixare, Bailey 🎉🐾

Hej mina underbara vänner!

Idag är en extra speciell dag för mig – det är min stora 2-årsdag! 🎉 Jag vaknade upp till en morgon fylld av förväntan och spänning. Mina älskade människor överraskade mig med en fantastisk frukost bestående av mina favoritpannkakor och massor av hundgodis. Jag kunde knappt hålla mig stilla av glädje!

Men det blev inte bara mat och godis – nej, jag blev också översköljd av presenter! Jag fick leksaker i alla former och storlekar, och jag kan knappt vänta med att börja utforska dem alla. Tänk er bara alla de spännande äventyr som väntar mig!

Men det bästa av allt var att få fira denna fantastiska dag med min älskade mamma Stina. Det var som en riktig familjefest! Vi sprang runt i trädgården, lekte kurragömma och njöt av varandras sällskap. Det finns inget bättre än att spendera tid med dem man älskar mest.

Så idag har verkligen varit en dag fylld av kärlek, skratt och massor av bus. Jag är så tacksam för all kärlek och omtanke jag har fått från mina fantastiska människor och min underbara mamma. Jag kan inte vänta med att se vad resten av året har att erbjuda!

Tack för att ni delar denna speciella dag med mig, mina kära vänner. Glöm aldrig att varje dag är en fest att fira!

Massor av kärlek och viftande svansar från er älskade Bailey 🐾❤️

Hej alla mina underbara följare!

Det är er glada och lurviga vän Bailey här, och jag skriver till er direkt från mitt andra hem – min älskade uppfödares gård. Vilken underbar tid jag har här! Det är som att vara på en permanent semester med massor av skoj och avslappning.

Varje dag är fylld med nya äventyr och spännande upptäckter. Jag springer fritt över de gröna ängarna, leker kurragömma i skogen och tar långa promenader längs med alla vattenpölar. Det finns så mycket att utforska här, och jag älskar varje sekund av det!

Min uppfödare skämmer verkligen bort mig. Jag får massor av gos och kel, och jag får till och med smaka på de mest läckra godbitarna som hon bakar själv. Det är rena rama himmelriket för en hund som jag!

Men trots allt skoj och alla nya vänner här på gården, kan jag inte låta bli att känna en liten hemlängtan ibland. Det är något speciellt med att vara hemma med mina älskade husse och matte. Jag saknar deras varma kramar och den bekanta doften av mitt eget lilla hörn i vardagsrummet.

Men jag vet att jag snart kommer att vara tillbaka hos dem igen, redo att dela med mig av alla mina nya äventyr och upplevelser här på gården. Tills dess ska jag fortsätta att njuta av den här tiden och ta till vara på varje solstråle och varje viftande svans.

Tack för att ni följer med mig på min resa, och kom ihåg att sprida lite extra kärlek till era fyrbenta vänner idag.

Massor av tassklappar och varma hälsningar från er älskade
Bailey 🐾❤️

Hej på er alla mina lurviga vänner och äventyrslystna läsare där ute! Bailey här, och jag måste bara dela med mig av något helt fantastiskt som hänt mig nyligen. Ni vet hur det är, ibland händer det saker som får en att känna sig som världens bästa hund – och det här är en sådan grej!

Så idag kom husse och matte hem med en stor överraskning – årskrönikan från hundtidningen Skocken, skriven av Specialklubben för bearded collie. Jag hade hört talas om den, men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle handla så mycket om mig!

Ni kan tänka er min förvåning när jag bläddrade igenom sidorna och plötsligt såg mitt lurviga ansikte på en hel sida! Jag blev helt paff! Men det blev ännu värre när jag insåg att jag hade blivit utnämnd till årets bearded collie 2023! Årets bearded collie?! Det är ju galet!

Så där sitter jag, med glorian lite snett på huvudet och tassarna i kors, och försöker ta in allt. Visst, jag visste att jag är en fantastisk hund, men att bli uppmärksammad på det här sättet, det var helt oväntat!

Nu går det nästan lite över huvudet på mig. Jag menar, hur ska jag kunna fortsätta att vara en vanlig, ödmjuk hund när jag har fått den här äran? Kommer folk att förvänta sig att jag ska gå omkring med en krona på huvudet och vifta på svansen ännu mer än vanligt?

Men vet ni vad? Trots allt så är jag fortfarande samma gamla Bailey. Jag älskar fortfarande att busa, att utforska världen och att ge massor av kärlek och glädje till mina nära och kära. Så oavsett om jag är årets bearded collie eller bara en vanlig hund som alla andra, så är jag fortfarande mig själv!

Så tack, Skocken och Specialklubben för bearded collie, för den här fantastiska utmärkelsen. Jag ska göra mitt bästa för att vara ett bra föredöme för alla mina lurviga vänner där ute!

Stora tassklappar och en svansviftande hälsning,
Bailey 🐾✨

Hej på er alla äventyrslystna vänner där ute! Bailey här, redo att dela med mig av några riktigt coola grejer jag har upptäckt nyligen. Om du är som mig och älskar att utforska naturen och leta efter äventyr, då kommer du att älska det jag har att berätta idag!

Låt mig introducera er för något helt fantastiskt – Oukitel. Jag vet, jag vet, det låter kanske som bara en vanlig mobil, men vänta tills du hör vad dessa grejer kan göra!

Först och främst, låt oss prata om den där handhållna boxen som vi människor kallar för mobiler. Jag har hittat den perfekta presenten till husse – “Oukitel WP33 Pro“. Den har ett maffigt batteri på 22000 mAh, en 64 MP kamera med mörkerseende, massor av RAM och lagring, och en imponerande standby-tid på 2600 timmar. Perfekt för våra äventyr under skymningstid när vi letar efter spännande saker och personer!

Men vänta, det blir bättre! Jag funderar också på Oukitels flaggskepp, “Oukitel WP30 Pro“. Den har ett 11000 mAh batteri, en stor skärm och massor av utrymme för alla våra äventyrsbilder och videos. Med en standby-tid på 1400 timmar kan den hålla igång ännu längre! Men det bästa är den 120W laddaren som ger dig 50% batteri på bara 15 minuter! Sånt kallar jag imponerande!

Jag skulle kunna rabbla på hur mycket som helst om Oukitel, men jag vill inte ta upp för mycket av er tid. Jag rekommenderar er starkt att kolla in deras hemsida själva för att se allt de har att erbjuda. Från Rugged telefoner och Android paddor till super-effektiva batterigeneratorer – de har verkligen allt vi behöver för våra äventyr i naturen!

Så sprid ordet om Oukitel till dina vänner och bekanta. Jag lovar att du inte kommer att bli besviken!

Stora tassklappar och fortsatt äventyr,
Bailey 🐾📱

Hej på er alla lurviga vänner där ute!
Bailey här, redo att dela med mig av gårdagens episka äventyr. För igår var inte bara en vanlig dag, nej, det var Lill-Mattes födelsedag! Och ni vet vad det innebär – en dag full av go-frukost, go-lunch och go-kvällsmat. Jag snackar fattiga riddare till frukost, saftiga bullar och annat smaskigt till lunch, och för att toppa det hela, pannkakor till middag. Mums!

Men vänta, låt mig inte glömma det viktigaste – jag sparade lite av all den goda maten till mina fantastiska människor. Man måste ju dela med sig, eller hur?

Och som pricken över i:et kom den stora Lill-Husse hem på besök! Åh, gud vad jag älskar den snubben. Han fick en kaskad av pussar och kramar från mig. Tro mig, jag vet hur man gör en återkomst till ett riktigt firande!

Så hela dagen var fylld med glädje, skratt och massor av bus. Vi skålade i hundgodis och dansade till Lill-Mattes favoritlåtar (jag tror han gillar “Who Let The Dogs Out” mest). Det var en dag att minnas, en dag som verkligen fick svansen att vifta i högsta hugg!

Nu ser jag redan fram emot nästa år, när vi får göra om alltihop igen. För när det gäller firande, så vet vi alla att det är bäst när man firar med sina bästa vänner och en rejäl portion av god mat.

Stora tassklappar och fortsatt festligt firande,
Bailey 🎉🐾