Författare: Bailey

Woof WOOOFFF!

Idag vill jag dela med mig av hur det ser ut när jag, Bailey, sätter mig vid min gamla trotjänare – min IMac! Ja, du hörde rätt, jag använder min nos för att skriva på tangenterna! Det är inte alltid så lätt som det låter, men med tålamod och lite hjälp från Husse och Matte blir det ändå riktigt roligt!

Så här går det till: Jag hoppar upp på stolen framför skärmen och placerar min lurviga nos precis över tangentbordet. Ibland råkar jag slå till fel tangent och stavar kanske inte alltid rätt från början, men det gör inget! Det är ju trots allt mitt unika sätt att skriva och dela mina tankar med er, mina trogna läsare.

Självklart har jag min underbara familj, Husse och Matte, vid min sida för att hjälpa mig när det behövs. De rättar mina stavfel och ser till att mitt budskap blir tydligt för er alla att förstå. Det är ett riktigt teamwork, kan jag lova!

Ni kanske undrar varför jag använder min nos istället för tassarna för att skriva? Jo, det är för att jag älskar att vara delaktig i allt som min familj gör, och bloggandet är inget undantag. Att sitta vid datorn och dela mina äventyr med er ger mig ett riktig glädjerus!

Och vet ni vad som är det allra bästa med att blogga? Det är att jag får ge er, mina fantastiska läsare, något roligt och underhållande att läsa om min vardag. Det är som en liten present från mig till er – en inblick i mitt hundliv och alla de bus och äventyr jag upplever!

Så, kära läsare, jag hoppas att ni har lika roligt som jag när ni läser mina inlägg. Och om ni någon gång hittar ett stavfel eller två, så vet ni att det är mitt speciella sätt att skriva med min nos som gör det så unikt!

Tack för att ni följer med mig på min hundblogg! Det är en ära att få dela mitt liv med er. Nu ska jag fortsätta skriva med min lurviga nos och se vad jag kan bjuda på härnäst.

Woof och viftande svans,
Bailey

Woof Woof till alla mina lurviga och fluffiga vänner!

Jag måste bara dela med mig av den allra mest spännande händelsen som inträffade under mina äventyrsdagar i Moss, Norge! Jag fann kärleken – ja, du hörde rätt! Jag träffade en helt bedårande liten flickvän som stal mitt hjärta. Hennes namn är Selma, och hon är bara 5 och en halv månad gammal. Jag, Bailey, är en stolt och präktig 15 månader gammal kille!

Det var kärlek vid första ögonkastet, mina vänner! När jag såg Selma, var det som om tiden stannade. Hennes lurviga päls och glittrande ögon fick mitt hjärta att slå dubbelslag. Vi sprang omkring tillsammans, lekte och skuttade, och jag kan lova er att vi hade världens roligaste tid!

Jag försökte vara den coolaste hunden i hela världen för henne. Jag ruskade på pälsen, tittade på mig själv i spegeln och gav mig på mina bästa tricks. Jag ville verkligen imponera på Selma, och det verkade som om hon tyckte om mig lika mycket som jag tyckte om henne!

Vi blev som ett oslagbart team, en duo av kärlek och bus. Vi sprang genom gräset som två vindar, skällde glatt och jagade fjärilar tillsammans. Vi kunde inte få nog av varandra, och det var som om vi var de enda två hundarna i världen!

Min älskade familj såg på med skratt och glädje när de såg vår förtrollande kärlekshistoria utspela sig. De visste att det här var något alldeles speciellt, något som skulle förbli i våra hjärtan för alltid.

Men som det är med alla sagor, så kom även vårt äventyr till sitt slut. Vi visste att vi hade varandra i våra hjärtan, och att våra vägar skulle korsas igen. Så vi sa farväl med tassklappar och lovar om att ses igen.

Min tid i Moss, Norge, blev inte bara fylld med utställningar och utflykter, utan också med kärlek. Kärleken till Selma, den lilla bedårande flickan som stal mitt hjärta. Jag är så tacksam för alla de glada och roliga minnen vi delade.

Woof WOOF till er alla, och kom ihåg att kärleken är något alldeles magiskt! 🐾😄

PS. Denna historia är extremt överdriven // HUSSE DS.

Woof Woof till alla mina kära vänner!

Låt mig dela med mig av en helt fantastisk dag i Moss, Norge. Denna dag var det dags för dag två av den spännande utställningen. Regnet hade öst ner under natten, och gräsplanen där utställningen hölls förvandlades till en halv sjö. Det var verkligen blött och halt överallt. Min matte Johanna, som alltid är så modig, gav sig ut i det våta gräset. Men tji fick hon – hon kanade på rumpan! Vilken syn det var, och jag kunde inte låta bli att skratta lite inombords. Matte Johanna reste sig snabbt och log åt sitt småklantiga äventyr.

Trots de utmanande förhållandena kände jag mig redo att möta domarna igen. Jag var så exalterad över att få visa upp mig i ringen! Men även om jag verkligen ville få ett CK (championkvalitet) och ett CERT, så var det inte min dag för det denna gång. Men ni vet ju mig, Bailey, jag ger mig aldrig. Jag kommer fortsätta träna och ge mitt allt för att nå mina mål.

Efter utställningen ville min älskade familj belöna mig med något speciellt. Så de tog mig med på en härlig utflykt till Fredrikstens fästning. Vilken underbar utsikt och miljö det var där! Jag kände historiens vingslag runt mig när vi vandrade omkring bland de gamla murarna och tornen. Vinden visste precis hur man blåste i min lurviga päls, och jag njöt av varje sekund.

Min familj promenerade runt och utforskade alla delar av fästningen, och jag följde efter med stolthet i stegen. Jag fick snusa på spännande dofter och spana ut över de vackra vyerna. Utflykten var verkligen en upplevelse utöver det vanliga, och det var ett perfekt sätt att avsluta dagen på.

Dag två i Moss Norge var en dag fylld med utställningsäventyr och härliga upptäckter på fästningen. Jag är så tacksam att få dela dessa stunder med min fantastiska familj, och jag ser fram emot alla kommande äventyr tillsammans med dem.

Woof WOOF till er alla, och tack för att ni följde med mig på mitt äventyr i Moss! Nästa gång blir det nya äventyr och fler spännande berättelser att dela! 🏰🐾😄

Idag har jag ett riktigt glädjande nyhetsklipp att dela med er – jag har fått så fantastiska resultat på en utställning! Jag kan inte barka nog om hur stolt och glad jag är över mina prestationer!

Resultaten lyder: EXC (utmärkt), CK (championkvalitet), BIR-JUN (Bäst i Rasen – Juniorklass), 2 BHKK (2:a Bästa Hane – konkurrensklass) och ett CERT (certifikat). Hur underbart är inte det?!

Att delta i utställningar är alltid spännande, men den här gången överträffade alla förväntningar. Jag kände mig som den coolaste Bearded Collie i världen när jag stod där och visade upp mig för domarna och publiken.

Min päls glänste, och min svans svajade med stolthet. Att få så fina bedömningar och erkännanden betyder så mycket för mig och mina älskade människor. De har tränat och stöttat mig genom hela min resa, och jag är evigt tacksam för all deras kärlek och arbete.

Jag är så tacksam för alla vänner som har stöttat mig under utställningen och för alla andra fyrbenta kollegor som tävlade. Vi är alla vinnare, och jag önskar er alla stora tassklappar för era egna framgångar!

Nu ser jag fram emot nya äventyr och fler utställningar i framtiden. Jag lovar att jag kommer fortsätta ge mitt bästa och sprida massor av voffande glädje vart jag än går.

Woof WOOF till er alla, och tack för att ni firar med mig i detta glädjens ögonblick!

Ni kommer aldrig kunna gissa vad som hände idag! Jag hade ett riktigt actionfyllt äventyr här hemma. Så där var jag, med mitt lurviga självförtroende och min skalleterande charm, när jag fick syn på det. Ett gosedjur, det var mitt byte!

Jag kunde inte motstå frestelsen av den mjuka leksaken. Det var som om det skrek, “bit mig, Bailey, jag är din!” Och jag kunde inte låta bli att lyssna. Så jag tog chansen och gick all in, med tänderna blottade och ett glatt skall i hela kroppen!

Ni kan nog tänka er reaktionen från min husse och matte när de hittade mig med det söndertuggade gosedjuret. De blev förstås överraskade, men jag kunde inte låta bli att stolt visa upp mitt hantverk. Så där stod jag, med triumfen i blicken och lite gosedjursfluff runt munnen. Oops!

Men vet ni vad det bästa är? Trots allt kaos och gosedjurskaos så älskar de mig fortfarande mest av allt! Jag kan inte hjälpa att jag är den bästa busiga Bearded Collie i världen, och de älskar mig för precis den jag är – galen, charmig och full av bus!

Så här är det, mina vänner – ibland kan ett söndertuggat gosedjur vara ett konstverk av kärlek och bus. Ibland kan det vara mitt sätt att visa hur mycket jag älskar mina människor och hur mycket de älskar mig tillbaka. Så jag säger bara, livet som Bailey är alltid fullt av spännande överraskningar!

Woof WOOOFFFF till nästa äventyr!